söndag 16 december 2018

Feedback: Emma Ruth Rundle & Jaye Jayle

På något sätt vill jag referera till THE CRANES. För någonstans fanns det en vibb av det även om EMMA RUTH RUNDLE, tyvärr, hade för mycket influenser från post-rock. Samtidigt som det var något tyngre (men säg ett band som inte är tyngre än THE CRANES). Vande mig tillslut in i hur det lät. Mycket av det jag tyckte sämre om var nog tack vare det uppbackande bandet. Hade någonstans hellre velat se det mycket mer avskalat. Mycket, mycket mer avskalat. Förmodligen helst bara frontpersonen för sig själv. För själva sången är det inte det minsta fel på. Resten harvar liksom på i ett ganska mjukt och runt sound (även i deras crescendon) och det är något jag i regel har svårt att ta till mig. Det vill säga om det inte är exempelvis CHELSEA WOLFE som framför det. Men CHELSEA har däremot mycket mer smuts och tyngd. Något som båda kvällens akter saknar. Dock har jag väldigt svårt för att säga att det var dåligt. Det är helt enkelt bara inte min genre.

Delar av EMMA RUTH RUNDLES komp-band hade en egen konstellation som även agerade förband - JAYE JAYLE. Här osade det stundtals istället av NICK CAVE AND THE BAD SEEDS och låg ganska nära träsket där deras dylikar bor. Dock med en tydlig amerikansk tolkning av det hela och med ett porträtt utav JOHNNY CASH hängandes på väggen. Någon enstaka gång lockades det även fram en nästan ANDREW ELDRITCH-lik bariton-sång. Svagheterna här var dock de samma som i huvudbandet. Det nästan meditativa och monotona som i dessa fallen enbart gör mig rastlös. Där det i BAD SEEDS snarare kan ligga som ett oroväckande och helt svart ovädersmoln så känns det här oftare bara som ett upprepande slit. Ett helt ofarligt mantra istället för en fiktiv mördares vansinniga klagan. Där jag hade önskat att det fanns mer influenser från till exempel 16 HORSEPOWER så finns istället någon helt ofarlig country-sörja. Trots de något trögflytande arrangemangen så fanns det ändå saker jag gillade och som kunde hålla någon slags nyfikenhet uppe. Så skulle jag få chansen att se dom igen skulle jag inte undvika det, men jag hade inte heller prioriterat det över särskilt mycket annat.

Inga kommentarer: