Whispering Valley (Skjul 46): Dune Messiah

Det extremt underskattade Köpenhamns-bandet DUNE MESSIAH kommer till Göteborg för första gången och det är tyvärr någorlunda tomt i lokalen. Säkert på grund av en blandning av att det samtidigt är konsert på bland annat Truckstop Alaska och icke-existent promotion. Förstås kan jag också förstå att intresset är något svalt i en såpass smal genre. Hur som helst osar det mycket NICK CAVE AND THE BAD SEEDS blandat med vissa delar neofolk. Någon enstaka vibb av 16 HORSEPOWERS mörker återfinns, men det närmaste bandet jag kommer på är nog KISS THE ANUS OF A BLACK CAT (som tyvärr har ett av dom sämsta bandnamnen någonsin). Någonstans får jag även en stark TWIN PEAKS-känsla av en basgång på synthen, men det är som sagt bara en detalj på ett mycket större ark. Då det är en otroligt vass vokalist är det lite synd att det var lite strul med mikrofonen som började leda ström och spraka. Vid den oemotståndliga hit-låten 'What You've Become' är det svårt att stå still, fastän det är i huvudsak en akustisk akt. Rundgången som stundtals också uppstår stör inte heller särskilt mycket utan förstärker bara det skavande som finns i låtarna.

Mellan vinklunkar, slidegitarren och pukmuller finns det ett ständigt driv framåt som gör att åtminstone inte jag tröttnar trots att det visar sig bli en väldigt lång spelning på nära en timma. Titel-låten (om man kan kalla den det) från nya albumet, 'Moments of Bliss', får också ett mycket mer laddat och starkt framförande än studio-versionen. Istället för skivans något konstaterande ton hamnar det här nära ett slags upplösningstillstånd när mantrat "No one in this moment will tell you where to go / No one in this moment will tell you what to feel" skrikande upprepas över hamrande ackord. Samtidigt som jag är tacksam över att jag får se det på en så liten scen hade jag gärna velat se dom på Pustervik. Men det hade förstås säkert stått ännu tommare än nu. Förhoppningsvis blir det en till skiva och en till turné som passerar genom Sverige. Ett plus går också ut till att det mellan banden spelades låtar av bland annat THE GUN CLUB, DEATH IN JUNE, EINSTÜRZENDE NEUBAUTEN, GARBOCHOCK, THE SISTERS OF MERCY och MOTH. Det var svårt att inte känna sig helt hemma och jag är ganska övertygad om att dom flesta på plats kände det samma.