128A: Choir of the Wretched & Riders of Rohan

Öppningsakt för kvällens väldigt efterlängtade konsert (både efterlängtat på grund av bristen och på grund av båda banden) var danska CHOIR OF THE WRETCHED. Med en cello, akustisk gitarr och växelsång bjöds det på domedags-deppig neofolk. Stundtals nästan hittigt tack vare otroligt välskrivna texter och melodier. Med tanke på härkomsten så måste DUNE MESSIAH nämnas även om den här 'miserabla kören' är, på intet ont menat sätt, lite slöare. Trots dom dystra tongångarna så bjöds det ändå på skratt mellan låtarna. Något ytterligare som visade på viss distans till mörkret var deras nickning till Gamera känd från japansk monsterfilm. Gitarrplocket i en av låtarna, 'Everything Falls Apart', påminde även någonstans om RAINCOATS gamla 'Only Loved at Night'. Som vanligt är jag en tråkmåns som gnäller, men tycker det är synd att folk inte kan prata tystare när det är akustisk konsert. Speciellt när det är så här djävla bra.

En stund senare, till tonerna av 'Helm's Deep', kliver tre av Rohans beskyddare upp iklädda gröna kåpor, tunikor, läderbraxer och mithril-brynjor. Snabbt får man veta att den överdrivet största genren på Rohans vidder uppenbarligen är hårdrock som går lite i samma skola som DEEP PURPLE och BLUE ÖYSTER CULT. Det är ju klart att dom här tuffigarna både rider snabbare och slåss hårdare när dom ackompanjeras av det här som stridsmusik. Utöver alla extremt hookiga riff med mycket gung bjuds det även på koklocka som man alltid lämnas med att vilja ha lite mer utav. Precis som det ska vara. Tycker det är skönt att det finns ett retro-rockband av den här sorten i Göteborg och inte bara något som folk håller på med i Finland. Även om det här är aningen dummare åt arenahållet och dom finska varianterna kanske känns lite, lite, mer garage-korkade. Oavsett vilken sorts dumhet det handlar om så gillar jag det. Det är helt briljant faktiskt. Nu behövs det bara ett eller två till Sagan om Ringen-inspirerade band för att kunna styra upp en hel temakväll någonstans...