Teg Publishing: Anders Teglund releasefest

I Göteborgs Litteraturhus hade Teg Publishing ställt fram ett piano, några rader stolar och skålar med diverse tilltugg. Stolarna, och den stora sitt-trappan i mitten utav rummet, blev i stort sett helt ockuperade. Någon enstaka låg på en matta och vilade. Det var en spridd skara som var på plats och det är alltid lika trevligt när det lockar människor från olika läger. ANDERS TEGLUND slog sig tillslut ner, med ryggen mot publiken, och frammanade sina kompositioner som jag genomgående skulle säga är "fina", till och med "vackra", men inte särskilt emotionella. Om man med det förstår vad jag eftersträvar att beskriva. Menar det inte i ett negativt ordalag som att det skulle saknas. Det fanns varken storslagna mollackord eller virvlande durskalor utan allting låg bara i luften. Stundtals kunde man se att det fanns en sådan spänning att man kunde hur pianistens hand darrade. En svävande förväntning innan anslagen skulle falla på plats.

Jag hade nöjt mig med en kvart mindre även om jag inte hade vetat vad jag skulle skalat bort. Det var inget specifikt som var överflödigt utan det är väl snarare mitt rastlösa humör som borde flås bort. Ett extra plus var att bitarna flöt ihop in i varandra - lite som ens veckodagar gör. Att det aldrig blev en paus och man slapp applåder som skulle bryta stämningen. Att allt bara fick vara där i rummet. Bra avvägning mellan att det, relativt sett, händer mycket och nästan inget alls. Mellan det plingande och det nästan dånande. Även om allt var just fint och inte pompöst eller stort. Efteråt bjöds det dessutom på en väldigt avslappnad och vänskaplig intervju som tillförde ännu mer till konserten. Önskar att jag även filmat, eller åtminstone fångat ljudet av, detta. Men som jag brukar tänka - att det som inte finns dokumenterat förhoppningsvis leder fler till att faktiskt gå på konserterna för att se det på riktigt.