NEVER UNDERSTAND

Trist nog är utlåtandet av Thurston Moores soloframträdande (med Samara Lubelski , John Moloney och en skivspelare med på ett hörn) "mediokert". Ändå hade jag nog inte hellre velat se hans andra sida, poplåtarna, även om jag gillar dom som fan också. Vilket är djävligt svårt att inte göra när man har två hitskivor som Psychic Hearts och Trees Outside the Academy i bagaget innan den senaste. Men nu var det som sagt andra bullar. Den klassiska skruvmejseln, aggressivt blandat med mer tillbakadraget spelsätt. Lite det man kunde förvänta sig alltså. Som jag vill minnas det så var det första stycket, där Samara var med, bättre än det senare då Moloney ballade ur bakom trummorna medan Thurston gick loss på sin gitarr. Det blev något mellanspel av någon oannonserad (eller ja, han ingick förstås i "friends") akt som helt klart var bra. En lång, utdragen, halvt drönig, gitarrlåt (som jag tror mig minnas var) utan sång och indränkt i effekter. Som sagt bra, men det so...

Har tidigare tyckt Pyramido varit sådär lagom bra, gött men ändå ingen sådan där pärla, men den här kvällen satt det riktigt bra. Köpte demon på någon spelning på Underjorden men har inte brytt mig tillräckligt för att skaffa skivorna. Nu borde det i alla fall bli av att skaffa Salt. Eyehategod var förstås riktigt bra. Även om dom inte hade någon setlist kändes det så djävla inövat och utan den råa inlevelsen man hoppats på. Körde väl nästan hela Dopesick. Egentligen ska man ju inte gnälla när sådant gött sker, men det lämnade en inte med mersmak, utan det fick bli att öla sista halvan av spelningen. Verkade dessutomn vara den ende som reagerade på deras Butthole Surfers -referens, fan. Hör ju själv vilken idiot jag är. Det var ju faktiskt sjukt bra.