NEVER UNDERSTAND

STILL ILL, BEVERLY KILLS & DESIRE AND HER DRUNKS delade scen på OCEANEN för över en månad sedan, och allt jag har kvar är helt oläsliga fylleanteckningar. BEVERLY KILLS var bra. Ett av få bandnamn som är något av en ordvits som faktiskt går hem hos mig. Känner att det ändå finns mer än ett "höhö" i det. Dom hade två olika personer på sång och dom växlade nog främst mellan låtar och det kändes lite som två olika band tack vare det. Vilket faktiskt var gött. Önskar jag kunde gått på deras gig på HOLY MOLY förra veckan, men var uppbokad på annat. Stundtals något för poppigt, men dom har också något jag gillar, så lär ju följa det här för att se vad som händer. Någon gång var det för mig ganska tydliga SONIC YOUTH-referenser också. Men det är där omkring dom rör sig tror jag - i den amerikanska 90-tals-indie-scenen. Utan att jag själv lyssnar på PAVEMENT tänker jag att det är säkert är något dom lyssnat mycket på. DESIRE AND HER DRUNKS påminner, kanske inte så konstigt, nå...

Det är lite extra fint när man ramlar in i exakt samma sekund som bandet går på scenen. Dock är det extra dåligt om man tänkt få en bra plats för att fota samtidigt som man inte skymmer någon. Hur som helst gick det ju bra. MAKTHVAVERSKAN (5/6) var nervösa, vilket såklart ger en extra charm, men tycker inte dom borde ha något att vara ängsliga över. Det var riktigt bra och så himla fint. Nu är det nog något år sedan jag såg dom sist men om det inte är jag som bara blivit mer mottaglig så har dom bara blivit bättre och bättre. Det melankoliska skimret över de flesta låtarna är det som är pricken över i:et. Lite påminnande om JOY DIVISIONS gamla hit "Love Will Tear Us Apart". Utan det hade det bara varit ett vanligt pop-band. Ofta så orkar jag inte med en hel genre utan plockar enbart ut det bästa. Som med russin i bröd, fast tvärtom. Känner att MAKTHAVERSKAN är ett sådant band; jag orkar nog sällan med annat som låter liknande men detta är riktigt bra. Förstår varför dom blivi...

Efter några skivinköp på Linné Skivbörs, ett par föröl på Kelly's och Blackbird så stegade jag in på Bengans Fik några minuter innan HOTET (5/6) skulle köra igång. Det var från början till slut utmärkt. Vill typ starta band med varanda individ i bandet. Bra och coola och vartenda band som ger en känga till nazister får ett extra plus i kanten. Förstår inte hur man kan få tre trummor att låta så mycket och så bra. Notera tre trummor , inte tre trumset (det hade ju varit helt idiotiskt). Grymma djävla solon och hooks, kompgitarr som är lika stadig som en mosbricka och en go bas (som dock hördes lite dåligt). För att inte tala om sången som såklart är redigt massa grädde på moset. Visuellt blir det ju även bara bättre av att trumma samtidigt. Fattar det inte. Väntar fortfarande på skivan. Det här blev typ ett kärleksbrev. Men kort och gott var det verkligen en påminnelse om varför jag älskar punk och Göteborg. Nästa band, som dessutom fått till en ordvits i sitt bandnamn, GUANTANA...