Barcelona - Fredag, Lördag, Söndag
Fredag
Lyckades bli riktigt full och på ett gott och spexigt humör. Minna att någon grupp med folk ville att jag skulle fota dom. Mathias sa till dom att jag var för full och tog över kameran och jag ställde mig istället med gruppen och gjorde nog den vanliga posen (fjärde apan). Undrar om jag någonsin kommer hitta det fotot. Efteråt gick vi nog och köpte mer öl eller "combinados". Dom snålade INTE på spriten där kan jag ju säga. Dom har inte samma mm-nogrannhet där som i Sverige. Det finns inga "4or" "6or" och så vidare, utan dom gör allt på känn. Bra stämning.
Det slutade i ännu en natt i gängets lägenhet och det kändes återigen verkligen inte ok att krasha där. Kändes även som att Mathias var lite butter då han traskade på i en vansinnigt snabb takt och jag halkade efter eftersom jag inte orkade med den farten på grund utav mina tre blåsor på höger lill-tå och en på stortån på samma fot. Den här gången stannade jag kvar hela natten också. Jag minns inte vad som hände i hostelet när jag åkte dit dagen efter, men det var verkligen något nytt varje dag. Kan varit idag lyset stängdes av i duschen när jag stod och duschade och fick känna utefter väggarna för att hitta låset för att komma ut och försöka tända, tillslut fick jag fortsätta med dörren på glänt så jag kunde se något.
Här blir det ingen toplista, det mesta gjorde mig besviken och det skulle egentligen isåfall bli en lista på dåliga band. Jag missade också mycket och var full osv. Bäst var ändå Sleepy Sun såklart.
Lördag
Jag tror det ryms mycket kärlek i mig just nu. Honey Pie. Shit. Spelningen i Joan Miro-parken var sjukt djävla bra och jag tuppade nastan av när jag blundade för att det var ett så starkt intryck, närmast orgasmiskt, speciellt där i solen. Allt var helt perfekt. Jag hade redan på fredagen tyckt att Sleepy Sun var höjdpunkten på festivalen, och denna andra spelning var ännu bättre och golvade mig totalt. Den bästa konsertupplevelsen någonsin och det som gör att jag ska åka för att se dom igen. Viktigt nu när jag känner så starkt som jag gör för dom. Vill ju inte dra ut på det eftersom risken finns att det ska avta.
Såg även Crystal Stilts spela på andra scenen lite tidigare. Dom brännde av en Gun Club-cover (For the Love of Ivy), det var djävligt fett. Helt konstigt att se band bland sand och palmer. Mer sånt! Efter Sleepy Sun skulle jag köpa skivorna och klarade inte av enklaste matten för att addera priserna för att få en summa att ge till dom. Tog säkert 10 minuter. Men jag växlade ett par ord med henne också och fick en gillande kommentar för min Nick Cave-pin. Blev erbjuden att stanna kvar och hänga, men jag är ju dum i huvudet som hakar på Mathias för att få käk istället. Uppenbarligen görs inte dom bästa besluten på en tom mage. Det blir inte bra när man inte äter. Ångrar det bittert, men jag kommer se dom igen.
Top 5 Lördag:
Sleepy Sun
Crystal Stilts
Liars
Sonic Youth
El-P
Söndag
Gick tillslut upp för att ta mig iväg till Joan Miro-parken en andra gång för mer matiné-spelningar. Sedaiós lyckades med konstycket att göra den sämsta djävla spelningen jag beskådat. Grattis! Tur att det fanns en gräsplätt att gassa i solen på och kolla på lekande hundar och sånt istället. När tiden var inne så tog jag mig till lilla scenen för att se fransk-amerikanska Angelo Spencer istället. Efter Sedaiós hade jag inte några höga förhoppningar alls och blev positivt överraskad. Det fanns en gammal romalkis vid denna scenen som dansade till allt och pratade och stojade och vevade med armarna och drack ur en plunta. Så var det dagen innan också. Det kändes lite som en spansk version av Kapten Haddock. Angelo pratade och skrattade med honom. Kul publikkontakt liksom. Nu i skrivande stund gick jag in på hans Myspace-sida och det känns inte lika spännande som det var i parken. Värt sin lyssning dock.
Karl Blau, som även gästade Angelo på sista låten, var också hyfsad men tröttnade lite efter ett tag på att sitta vid samma scen och kände att det kunde vara värt att hitta en stol vid andra scenen. Efter lite letande fick jag tag på den allra sista stolen och satte mig med bra sikt för att se Plants & Animals andra spelning för festivalen. Det var bättre än på lördagen, berodde nog på att det var en mindre scen, men vad vet jag. Kanske var jag inte på rätt humör dagen innan bara. Dom körde lite nya låtar också som fick mig att känna att det kanske ändå är värt att kolla upp dom närmre än vad jag tidigare gjort (och avfärdat dom som inte tillräckligt intressanta).
Klockan hade hunnit bli över 7 och det kändes som dags att hitta frukost eller mat. Jag gick runt i området utan någon lycka, varken på egen hand eller genom att fråga. När jag gav upp så åkte jag in till Fontana, eftersom det funnits massa grönsaksbodar där som varit öppna tidigare. Tydligen var allt, verkligen allt, stängt nu och jag fick retirera till In Out Hostel för att äta lite chilinötter och dricka vatten. När jag äntligen fick tag på en dator för att surfa lite började en mexikansk brud prata med mig om Primavera Sound. Hon hade köpt en endags-biljett och enbart gått för att se Magnolia Electric Co., vafan? Det var ju inte så att det inte spelade andra bra dagar på fredagen. I mitt huvud sköt jag henne. Jag förstår varför hon reste ensam, hon hade inga vänner.
Detta var tack och lov även sista natten på vandrarhemmet. Det kändes som en stor lättnad. Självklart skulle man inte få någon sömn då ett ungt amerikanskt djävla par skulle hålla på att smälla i dörren, prata högljutt och tända taklampan mitt i natten. Självklart anmärkte jag på deras beteende och de ursäktade sig och dämpade sig i en kvart innan det började igen. Rätt tjôtigt men orka.
Top 3 Söndag:
Angelo Spencer
Plants & Animals
Karl Blau
Lyckades bli riktigt full och på ett gott och spexigt humör. Minna att någon grupp med folk ville att jag skulle fota dom. Mathias sa till dom att jag var för full och tog över kameran och jag ställde mig istället med gruppen och gjorde nog den vanliga posen (fjärde apan). Undrar om jag någonsin kommer hitta det fotot. Efteråt gick vi nog och köpte mer öl eller "combinados". Dom snålade INTE på spriten där kan jag ju säga. Dom har inte samma mm-nogrannhet där som i Sverige. Det finns inga "4or" "6or" och så vidare, utan dom gör allt på känn. Bra stämning.
Det slutade i ännu en natt i gängets lägenhet och det kändes återigen verkligen inte ok att krasha där. Kändes även som att Mathias var lite butter då han traskade på i en vansinnigt snabb takt och jag halkade efter eftersom jag inte orkade med den farten på grund utav mina tre blåsor på höger lill-tå och en på stortån på samma fot. Den här gången stannade jag kvar hela natten också. Jag minns inte vad som hände i hostelet när jag åkte dit dagen efter, men det var verkligen något nytt varje dag. Kan varit idag lyset stängdes av i duschen när jag stod och duschade och fick känna utefter väggarna för att hitta låset för att komma ut och försöka tända, tillslut fick jag fortsätta med dörren på glänt så jag kunde se något.
Här blir det ingen toplista, det mesta gjorde mig besviken och det skulle egentligen isåfall bli en lista på dåliga band. Jag missade också mycket och var full osv. Bäst var ändå Sleepy Sun såklart.
Lördag
Jag tror det ryms mycket kärlek i mig just nu. Honey Pie. Shit. Spelningen i Joan Miro-parken var sjukt djävla bra och jag tuppade nastan av när jag blundade för att det var ett så starkt intryck, närmast orgasmiskt, speciellt där i solen. Allt var helt perfekt. Jag hade redan på fredagen tyckt att Sleepy Sun var höjdpunkten på festivalen, och denna andra spelning var ännu bättre och golvade mig totalt. Den bästa konsertupplevelsen någonsin och det som gör att jag ska åka för att se dom igen. Viktigt nu när jag känner så starkt som jag gör för dom. Vill ju inte dra ut på det eftersom risken finns att det ska avta.
Såg även Crystal Stilts spela på andra scenen lite tidigare. Dom brännde av en Gun Club-cover (For the Love of Ivy), det var djävligt fett. Helt konstigt att se band bland sand och palmer. Mer sånt! Efter Sleepy Sun skulle jag köpa skivorna och klarade inte av enklaste matten för att addera priserna för att få en summa att ge till dom. Tog säkert 10 minuter. Men jag växlade ett par ord med henne också och fick en gillande kommentar för min Nick Cave-pin. Blev erbjuden att stanna kvar och hänga, men jag är ju dum i huvudet som hakar på Mathias för att få käk istället. Uppenbarligen görs inte dom bästa besluten på en tom mage. Det blir inte bra när man inte äter. Ångrar det bittert, men jag kommer se dom igen.
Top 5 Lördag:
Sleepy Sun
Crystal Stilts
Liars
Sonic Youth
El-P
Söndag
Gick tillslut upp för att ta mig iväg till Joan Miro-parken en andra gång för mer matiné-spelningar. Sedaiós lyckades med konstycket att göra den sämsta djävla spelningen jag beskådat. Grattis! Tur att det fanns en gräsplätt att gassa i solen på och kolla på lekande hundar och sånt istället. När tiden var inne så tog jag mig till lilla scenen för att se fransk-amerikanska Angelo Spencer istället. Efter Sedaiós hade jag inte några höga förhoppningar alls och blev positivt överraskad. Det fanns en gammal romalkis vid denna scenen som dansade till allt och pratade och stojade och vevade med armarna och drack ur en plunta. Så var det dagen innan också. Det kändes lite som en spansk version av Kapten Haddock. Angelo pratade och skrattade med honom. Kul publikkontakt liksom. Nu i skrivande stund gick jag in på hans Myspace-sida och det känns inte lika spännande som det var i parken. Värt sin lyssning dock.
Karl Blau, som även gästade Angelo på sista låten, var också hyfsad men tröttnade lite efter ett tag på att sitta vid samma scen och kände att det kunde vara värt att hitta en stol vid andra scenen. Efter lite letande fick jag tag på den allra sista stolen och satte mig med bra sikt för att se Plants & Animals andra spelning för festivalen. Det var bättre än på lördagen, berodde nog på att det var en mindre scen, men vad vet jag. Kanske var jag inte på rätt humör dagen innan bara. Dom körde lite nya låtar också som fick mig att känna att det kanske ändå är värt att kolla upp dom närmre än vad jag tidigare gjort (och avfärdat dom som inte tillräckligt intressanta).
Klockan hade hunnit bli över 7 och det kändes som dags att hitta frukost eller mat. Jag gick runt i området utan någon lycka, varken på egen hand eller genom att fråga. När jag gav upp så åkte jag in till Fontana, eftersom det funnits massa grönsaksbodar där som varit öppna tidigare. Tydligen var allt, verkligen allt, stängt nu och jag fick retirera till In Out Hostel för att äta lite chilinötter och dricka vatten. När jag äntligen fick tag på en dator för att surfa lite började en mexikansk brud prata med mig om Primavera Sound. Hon hade köpt en endags-biljett och enbart gått för att se Magnolia Electric Co., vafan? Det var ju inte så att det inte spelade andra bra dagar på fredagen. I mitt huvud sköt jag henne. Jag förstår varför hon reste ensam, hon hade inga vänner.
Detta var tack och lov även sista natten på vandrarhemmet. Det kändes som en stor lättnad. Självklart skulle man inte få någon sömn då ett ungt amerikanskt djävla par skulle hålla på att smälla i dörren, prata högljutt och tända taklampan mitt i natten. Självklart anmärkte jag på deras beteende och de ursäktade sig och dämpade sig i en kvart innan det började igen. Rätt tjôtigt men orka.
Top 3 Söndag:
Angelo Spencer
Plants & Animals
Karl Blau
Kommentarer