Truckstop Alaska: Oktoberfest

Eftersom Aggrenations Trollhätte-spelning blev inställd tänkte jag från början egentligen passa på att se Melt Banana (med flera) på Kolonis mini-festival i Kungälv. Passa på att stödja sin favoritarrangör och så vidare. Sedan slog förstås tröttheten till och jag tänkte att jag bara skulle åka in till Göteborg för att repa och sedan ta bussen/tåget hem vid åtta-snåret. Självklart missade jag bussen och kände inte riktigt för att vänta in nästa. Det resulterade förstås i att jag hakade på Jonte och Andreas till Truckstop Alaska för att bevittna sista dagen av deras oktoberfest. Slank ner en herrans massa öl (400kr på bara inträde och öl) och jag var helt väck långt innan kvällen blivit särskilt gammal. Kom dit i mitten utav första bandets (Beast) spelning och det var långt ifrån min kopp thé vad det gäller hårdrock men tyckte det var djävligt roligt att kolla på tack vare nivån av berusning och alla stereotypa hårdrocksgrejer. Största behållningen var, utan tvekan och utan att förvåna någon som känner mig, rundgången i slutet av spelningen när de lade ifrån sig sina instrument.

Nästa band bemödar jag mig inte ens att kommentera. Trots det grymma namnet, Witchgrave, var dom så trôkiga att jag vill skriva "trôkigt" med versaler. Det var roligare att kolla på Beast-distrosnubben som stod och höll upp en Beast-tischa (eller om det var en skiva, minnet är dåligt) nästan hela kvällen.

Nästa band ut på scenen var Martyrdöd. Crust-eliten. Jag gillar dom och har deras vinyler men spelningen imponerade inte direkt.




Kvällens bästa band var jag för väck för att spela in. Egentligen snurrade jag nog runt mest mellan allt folk man skulle snacka med och var full än att se dom. Men Våld var djävligt bra.

Sist ut var all-star-jänkarna Deathraid. Det som flera tidigare tyckt var värt att skippa Melt Banana för att se medan jag, förstås, påstått motsatsen. Självfallet hade jag rätt. Det har jag alltid. Det var inte dåligt men rätt standard. Förstår ju varför folk vill se det, men det är inte ett band jag tycker är särskilt märkvärdigt. Ändå ger jag er några videor med dom från kvällen.




Efter alla spelningar har jag näst intill bara en sak i minnet. Det var när jag kände mig tvungen att prisa någon persons synliga tatuering med motiv hämtat från Det Sjunde Inseglet. Min kommentar fick en väldigt frågande min. Jag tror jag upprepade vad jag sade men den bestod. Utgår från att det betyder att jag antingen var alldeles för full för att få ur mig tal någon annan förstår eller att personen inte har någon koll på vart motivet kommer ifrån. Säkert finns det andra förklaringar men jag låter det vara så. Grym kväll.