Filler: Milk Teeth, Drug Church & Title Fight

Möttes av en lång radda ungdomar som köade till kassan på Skjulet, alla med TITLE FIGHT-vinyler under armarna. Fällde sarkastiska kommentarer och var dryg eftersom det är ett enkelt vapen att ta till. Hade ju ändå inte hört dom, så hade inget att direkt förlora. Dom var dock sist ut på banan. Bristol-bandet, MILK TEETH, började och alla verkade väldigt unga och något i deras utseende tycktes snarare vara amerikanskt än deras engelska härkomst. Det låter även som att det är främst från den kontinenten dom hämtat den mesta av sin inspiration. Kokat ner ungefär all 90tals-indie i samma PIXIES-baserade gryta och vevat om ordentligt och ändå kommit ut med att låta hyfsat egna. Vill på något vis nämna NIRVANA men vill slippa att referera till resten av grungen av någon anledning och tror det snarare är punk dom kryddat det hela med. SEBADOH bör nog också nämnas och så lämnar vi bandreferenserna. Ska jag gnälla på något är det att jag nog helst skulle sluppit mycket av skrikandet. Men jag tyckte ändå det var riktigt bra. Sjukt förbannad och taggad trummis. Slipknot-tischan kan väl knappt gå förbi utan någon slags kommentar och det är säkert det som diskuterades mest. Några kompisar ställde sig lite frågande till den, men jag tyckte det bara var gôtt.

Hardcore-band är det sällan jag dras till. DRUG CHURCH visade dock just den sidan jag uppskattar. Annorlunda från första bandet men ett perfekt komplement. Vet inte vad jag ska säga, det var rakt igenom bra. Blandat in en del rock. Typ som FUCKED UP men ändå inte. Gillade den antagonistiska stämningen dom verkade ha byggt upp med sina brittiska turné-kompisar där till exempel sångaren i MILK TEETH tidigare frågat om det var någon som egentligen såg fram emot att se dom..."ni kommer bli besvikna". Att en i deras följe hjälpte mig att plocka fram en öl och öppna den medan jag filmade visar ju också att dom med all sannolikhet säkert även är hyvens människor.

Om det är något jag tycker är kul att skriva så är det långa avfärdningar om pissiga band. Nu orkade jag inte ens stanna och lyssna tillräckligt länge för att kunna göra någon rättvis sådan om kvällens huvudakt TITLE FIGHT. Bland kidsen verkade det dock finnas enorm pepp på detta och dom blev, till skillnad från mig, säkert glada över deras långa set. Jag stod främst på utsidan och pratade skit med dom två enda andra som verkade hålla med mig om det bristande i underhållningen. Kan ge dom ett extra minus för att bandnamnet inte ens lämnar utrymme för dåliga ordvitsar om hur rôtet det var.