NEVER UNDERSTAND

Det är sällan jag går igång på kängband i dessa tider, men Leda överraskade stort! Skönt att slippa macho-attityden som många i stilen verkar ha också. Folk har snackar så djävla mycket om t.ex. Giftgasattack (som jag tycker är djävligt tråkiga) i flera år, jag tycker Leda gott kan ta över den hypen. Det är lätt Göteborgs bästa kängband. Snuskigt bra men det fångas inte riktigt i klippen då trummorna verkar ta över ljudbilden. Dom satte i alla fall ribban ganska högt för dagens spelning... Lars Adaktusson hoppade väl ungefär på samma höjd som tidigare nämnda Leda men lutar på något vis mer åt 80-tals hardcore, med svensk sång, men med lite glimten i ögat. Dom hade dessutom en tavla med ett porträtt utav Adaktusson på scenen. Har flera gånger varit inne på Ursus myspace-sida och lyssnat. Varje gång tyckt det börjat stabilt men så bryts det alltid ner med någon solo eller ackordbyte som får det att låta snällt eller tralligt. Alltså hade jag inte så värst höga förväntningar på dom men ...

Gotisk innergård med sXe-servering med korvbröd (med korv gjord av kött alltså)? Bisarra djävla sepe-edgare från Frankrike...Men djävligt bra spelning. Bättre än på festivalen eftersom det inte var någon stor scen och det kändes som att dom gjorde bättre ifrån sig också. Sista spelningen på turnén och allt. Måste känts skönt att äntligen slippa allt kringflackande och bara döna på allt man har på sista destinationen. Spelade även längre än på festivalen, men det kan även varit regnet, som började halv-vägs in i spelningen, som gjorde att kändes lite längre än när man stod i solen och drack rom och cola. Önskar jag hade haft mer plats på minneskortet att spela in, men hade, efter det här, fyllt 11 Gb med film och foton. Efteråt var det öl med, min Couch Surfing-host, John David på något socialisthak och efter det på ett djävligt sunkigt punk-/psychobillyställe som hade den skönaste soffan jag nog någonsin suttit i. På vandringen hemåt efter all öl frågade jag fan kycklingen som fanns öv...

Jag vet med säkerhet ett par stycken som kommer tycka det här är dåligt, men det rör inte mig, och med stor sannolikhet inte Sandra heller, i ryggen. Det här är skitbra och nog det enda bra som kommit ut ur Trollhättan. Spelade i ungdomens dagar i, det långt nedlagda hårdprogg-bandet, Markus med Skägget som släppte ett par demos på CD-r. Det här är förstås bättre och har flyttat sig en bra bit från det tidigare. Så som man gör när man får ett par fler år på nacken. Fast självklart känner man ändå igen det och fantiserar man ihop ett uppbackande band hade det nog ändå inte landat så långt ifrån. Fast ambitionen verkar vara att köra på egen hand den här gången, och det är nog det som kommer fungera bäst.

Real Estates park-spelning var något jag peppade otroligt mycket på redan någon månad innan och trodde det skulle bli årets bästa Primavera Sound-spelning. Sjukt bra och inte långt ifrån, men på min topplista i slutet av det här inlägget kan man ju se hur det gick. Dum Dum Girls var djävligt dåliga men öppnade, enligt John, med en GG Allin-cover vilket känns som att dom vann lite cred på ändå. Jag har dock ingen koll alls på om det är sant eller inte då jag inte lyssnar på den djävla gubben. Efter det blev det ett djävla fylleslag som involverade bland annat palmklättring och fontän-moshande. Båda delarna stod John för. Och tillslut en top 5-lista över hela festivalens band. Tidens tand har ändrat lite på det. Under festivalen låg andraplatsen på första och vice versa. Top 5 overall 5. Thee Oh Sees 4. Shellac 3. Real Estate (söndag) 2. Comanechi 1. Scout Niblet Cuerpos får ett hedersomnämnande. Önskar jag hade sett hela spelningen men var som sagt sent ute. Vidare så vet jag fan inte v...

Efter mycket om och men blev det tillslut ändå av att jag och Mathias gick iväg till parken för att kolla på banden och det var helt klart rätt beslut. Första bandet vi såg för dagen, Circulatory System , överraskade mig med att faktiskt vara rätt bra. Jag hade skrivit upp det på min lista att se ifall det inte fanns andra alternativ men det var som sagt hyfsat bra. Bra band att starta den här dagen med. Något djävla skitband spelade efteråt, Smith Westerns kanske det var, och vi drog iväg för att hitta baguette, tomat och öl i någon liten kvartersbutik. När vi kom fram hade Thee Oh Sees nog redan börjat och det var sjuuukt bra. Djävligt jobbigt att få en så dålig plats bara och det sänkte det lite att inte kunna vara mitt i smeten. Får helt enkelt se till att se dom igen, fast det kommer aldrig bli samma stämning som det är i den där palm- och sandtäckta parken. Ganglians passade såklart bättre i parken. Alla band gör det. Heil parken! Om det något år blir för dyrt med själva festiva...

Var ohyggligt bakis och trött den här morgonen och det resulterade i att när jag stigit upp ur sängen gick jag ut till vardagsrummet och lade mig i soffan och sov istället. Det slutade i att jag missade hela Cuerpos spelning förutom 2 låtar. Rätt surt eftersom jag peppat rätt hårt på det efter att ha lyssnat på deras myspace. Någon slags gamla skolans gåffig post-punk. Spaniens Makthaverskan? Näää, ha ha. Fett bra var det lilla jag hörde och jag ser fram emot demon som jag tror skulle komma ut i september/oktober om allt går som beräknat. Scout Niblett . Det känns ju alldeles för simpelt av mig att referera till detta men det får gå. Det är ju inte så att någon läser min djävla blog ändå. Tycker det stundtals känns väldigt PJ Harvey utan att plagiera. Med andra ord är det ruggigt bra. Svajigheten beror inte på filmarens nivå utav nykterhet. Strax efter Niblett slutat sitt set var det bara att traska vidare till Ganglians som skulle köra sin första spelning för festivalen (det skulle ...

Att skriva ihop det här är ju en djävla pärs. Så mycket har hänt mellan festivalen och nu att mycket gått förlorat. Dock är ju behållningen alla videos, och det blir det rätt gott om... Onsdagen spenderades i princip på Manchester bar. Djävla massa finnar där, precis som förra året. Dock orkade jag inte tjöta med dom. Sista drickan innan hemgång blev en rom & cola. Romen i ett glas och colan bredvid. Antagligen för att det inte fick plats någon cola i glaset. Kanske ett klantigt val i och med att jag tappade bort mig fastän jag var på rätt gata som vi bodde på...Tillslut hittade jag förstås hem ändå och ringde Mathias som kom ner och öppnade eftersom vi bara hade en nyckel på fyra pers. Kônstigt. Nästa dag började, som alla andra, men baksmälla och slitenhet. Blåsor hade man redan fått också. Tror jag dönade igenom en del av Ripping Thrash / Hell and Damnation-splitzinet innan vi drog mot festivalen. Hakade även på till fotbolls-stadion med grabbarna. Har ju inget direkt fotbolls...