Mejeriet: Protomartyr

Har flera gånger varit nära på att ta semester och åka utomlands eftersom PROTOMARTYR aldrig blivit bokade till Göteborg eller ens Sverige. Vad dom uteblivna bokningarna berott på har jag ingen aning om och inte heller varför dom dyker upp just nu istället? Hur som helst så skulle det inte bli något stopp i Göteborg så jag och min gode vän bokade snabbt biljetter till både Lund och Oslo på farhågan att vi inte skulle få möjlighet att se dom så nära igen. Hur som helst, väl nere i Lund och på MEJERIET öppnar deras vänner TYVEK kvällen och jag känner genast att "jo, jag måste fan åka till Oslo också om så enbart för att se TYVEK igen". Så djävla rivigt och bra dubbel-headliner. Men eftersom jag inte filmade så hoppar vi över den här biten av kvällen och går vidare till nästa etapp - PROTOMARTYR.

Även om jag tycker att senaste plattan, 'Relatives In Descent', är rimligt bra så håller jag den inte i närheten av lika högt som dom tidigare två som snurrade ganska konstant när jag upptäckte bandet. Denna har hamnat i skymundan för annat. Dom öppnar med 'My Children' från nämnda album men avviker efter det till tidigare alster och sedan tillbaka igen. Och oavsett vad jag tycker om det senare dom gjort så är det en bra blandning och det funkar ihop och känns inte avvikande eller som någon ny riktning eller liknande. Det går hand i hand. Det är fortsatt avskalade och halv-udda trumkomp, repetitiva och nästan lite oroväckande gitarrslingor och en bas som binder samma det hela under en monoton, och ibland ganska punkig sång. Efter att ha sett det live så låter det nog nu till och med något bättre på platta, men det är något tidigare låtar aldrig behövde för att fastna. Det är kanske inte lika hookigt längre utan mer en massa. Det är först när dom kommer en halvtimme in i setet som dom drar av 'The Devil In His Youth' och då det verkligen börjar hända grejer. Efter det sipprar '3 Swallows' från deras första platta fram och det låter långt mycket bättre nu än 2012, därefter 'Trust Me Billy'. Utan att låta bitter eller hata på det nya, så känner jag väl ändå viss uppgivenhet att inte ha kunnat se dom tidigare turné i Europa då jag utan tvekan hade sett dom nya låtarna som trevliga bonusar istället för att det är tvärtom - att det gamla är bonusen. Det är dock fortfarande väldigt bra och jag kommer utan tvekan se dom igen om det blir en nästa gång på vår kontinent även om det är andra halvan av konserten som tilltalar mig mest. En ytterligare fantastisk detalj som inte går att låta bli att kommentera är hur, den för övrigt väldigt ödmjuka, frontpersonen ständigt lyckades hitta ölflaska efter ölflaska undanstoppad någonstans i sin kavaj. Mycket vackert.

Setlist:
My Children
I Stare At Floors
Don't Go To Anacita
Corpses In Regalia
New Song
Windsor Hum
Up the Tower
Male Plague
What the Wall Said
The Devil In His Youth
3 Swallows
Trust Me Billy
A Private Understanding
Here Is the Thing
Dope Cloud
Come & See
Half

Why Does It Shake?
Scum, Rise!