NEVER UNDERSTAND

Jag var helt beredd på att betala 140 pengar för att se Times New Viking även jag redan tycker att en hundring brukar vara nog så dyrt. Att det senare visade sig vara gratis (eftersom enbart 2 personer köpt biljetter) gjorde ju inte mig ledsen i ögat. Faktumet att det var skitbra gjorde det ju inte heller mindre värt pengarna man inte betalade (fastän synthen kunde varit lägre eller gitarren högre, men egentligen har jag inget att gnälla på alls). Tremanna-band är nog dessutom min favorit av någon anledning. Synd att dom ställde in sin spelning på förra årets Primavera Sound, hade ju inte varit dumt att ha upptäckt dom för ett år sedan istället för en vecka innan dom spelar. Några gånger fick ändå ölsuget förturen framför att stå och se på skiten och jag stod och skrek efter öl i baren utan att personalen hörde mig. Lite lustigt med tanke på den tystlåtne och försiktiga person jag är. Det kändes som att jag var femton och hade moppe. Jag gillar öl. Insåg att jag kan gnälla på töntiga ...

Kom iväg rätt sent och min kväll på Truckstop började i slutet av Bromanders föreläsning. Hörde förstås inte ett smack tack vare allt pladder från annat folk. Men det är väl ok antar jag. Är rätt nöjd med att enbart läsa hans serier egentligen. Har skrivit Pistol Disco någonstans tidigt i min lilla Gröna, så det var gött att äntligen få se dom live. Det var djävliga goa krautstinkande låtar. Tyckte nog spelningen var lite kort bara. Jag undrar vart all kraut-hype egentligen kommit från. Känns som att vartannat band som är intressant har lånat en del från krautrocken. Menar absolut inte att jag lipar över det, snarare motsatsen, men det är ändå lustigt. När jag stod och lyssnade på Sork tänkte jag att det fan känns som någon slags bra version av nu-metal och kände mig rätt dum i huvudet utav den tanken tills en vän, 10 sekunder senare, sade exakt det jag hade tänkt. Hyfsat bra fast jag föredrar både Surplus People och Trapped in a Loop. Punkig progg eller proggig punk? Nog det sistn...

Märkte visst att jag glömt skriva klart och lägga upp det här inlägget, hrm. Inställt Uran utan någon information om det var ju djävligt ovärt eftersom det var så jag lurat med mig två vänner, och även därför jag gått dit, men what the heck. Att det dessutom tillkommit ett eller två andra band gjorde ju allt extra förvirrat. På hemvägen mötte man ju iaf någon trevlig skallepär och glajjorm med Discharge målat på skinnpajen och det visade sig att han var tjommis med Uran. Enligt denne så hade dom ställt in för att dom åkt till Dalarna för att visa upp ett djävla barn. Hoppas fan för Uran att ungen är snygg eller ett geni av något slag, annars var det en fett ovärd anledning. Vad är det här nu, 5:e gången jag, av någon anledning, missar Uran? Bedrövligt! Första bandet var grymt och påminde mig lite om Dag Vag på något sätt, fast jag har ju lyssnat otroligt lite på det bandet. Enda titeln jag minns med dom är "Dimma". Aja. Skit-tuff nörd-organist är nog det jag minns främst...o...

Kurt Weisman påminde mig lite, sångmässigt, om Chad VanGaalen, men det berodde nog mest på att det var något jag lyssnade på imorse. Fanns även lite Elliott Smith-vibb i någon låt men att jämföra en fellow akustisk singer songwriter med Elliott känns ju bara korkat på massa vis. Hur som helst var det kantat med poetiska och personliga texter som kändes som att dom kom rätt ur hjärtat och att den här snubben var väldigt bräcklig på något sätt. I någon låt så såg det mer ut som att han snarare darrade, än stampade, takten med sina barfotafötter. Tyckte det var djävligt bra och utan tvekan den bäste av de tre herrarna som spelade under kvällen. Den ende av dom jag såg hela spelningen med dessutom. Tänkte köpa skivan men den var så djävla ful. Får glömma av det och göra en beställning via internet på fyllan någon gång istället. Asa Irons förvånade lite med en hård dialektal engelska som jag inte riktigt kunde placera, sliten keps och (för genren lite okaraktäristiskt) skägg. Gillade likso...

Vilken djävla toppenkväll! Det här delar nog första platsen på bästa spelningar i vinter med Utmarkens lusse-spelning . Enda missen (förutom att jag glömde det stora minneskortet till kameran hemma) var ju att gå alldeles för tidigt från spelningen i ett försök att hinna med sista bussen och förstås missa den med en minut. Surt men det hade ju varit rätt värt att få sova i sin egen säng. Tur att man har vänner i Göteborg som räddar en med sängplats gång efter gång! Jag vet inte ens hur jag ska börja att förklara James Ausfahrts musik eller framträdande. Förvirrad, halvsliskig elektronisk lo-fi pop framfört genom att sjunga till sin musik han spelade upp från en kassett-walkman som han avslutningsvis kastade i marken och stampade sönder. Fruktansvärt bra och på något sätt även fruktansvärt roligt. En förbannat bra inledning på kvällen och jag måste verkligen köpa skivan. Tidigare bara lyssnat på Still Flyin' på deras MySpace-sida (om jag inte såg dom i Berget när dom spelade där, ...