NEVER UNDERSTAND

Först tänkte jag att jag var glad över vad MASSHYSTERI gjort med svensk musik, men egentligen är jag nog inte det. VÄSTERBRON spelade någon form av ösig pop med, kanske inte direkt uttalade, influenser från tidigare nämnda band, säkert lite BOB HUND (klart komplex med tanke på Stockholmsband med skånsk sångare) och annat som jag aldrig hört. Tänkte ibland på LA DISPUTE och WOW, OWLS när jag hörde gitarrmelodierna fast inte lika töntigt. Överlag tänker jag att det är tonårsmusik. Hade det varit lite punkigare hade det typ varit GAMLA PENGAR som stod på scen, men det var det ju tyvärr inte. Vanligtvis brukar inte sådan här glad, medryckande och svängig musik falla mig alls på läppen, men just ikväll lyckades ändå TRUBBEL (det mest göteborska bandet någonsin) övertala mig. Tydligt melodiös punkrock med vissa rockabilly-tendenser. Kanske en snudd på oi-punk. Rivigt och aldrig något löjligt lall lall. Ni förstår säkert att jag inte har särskilt många referenser att dra till med efter...

Nu har det gått för lång tid från att jag var där till att jag sätter mig vid datorn och försöker minnas vad som hände och hur det lät. Allt var asbra. Verkligen skitfin kväll. Har bara nedskrivet för NO BABIES (Oakland, USA) hur jag uppfattade dom. Tänkte på power violence som hämtat mer från fri-jazz eller experimentell rock än från idiot-punk eller "hård" musik. Vill para ihop dom med POINO av någon dum anledning. Låter inte alls lika. Kanske att jag tänkte att en spelning med båda skulle suttit fint. Tänkte någon gång på RAPED TEENAGERS. Oftare på ett mindre varierat, och hårdare, RECUSANT. Fett bra. Recension på resten får helt enkelt vara. Om jag inte själv kollar igenom klippen och skriver ihop något i efterhand. MARGY PEPPER (Olympia, USA) kändes t.ex. som ett poppigare HOUSEHOLD. NEUTRAL (Göteborg/Malmö) gjorde återigen sin bästa spelning... Känns som att det är bättre för varje gång. BENT SPANNER ARTY BANNER (Malmö) avslutade storslaget. Hade tidigare hört PETS O...

Det är ändå det här som är sommar tänkte jag. Att småfull vandra runt ensam i en förort, solen hänger lågt och det luktar som att en familj grillar någonstans. Måsar som cirklar runt mig och det är egentligen det enda som hörs förutom någon bil eller moppe i periferin. Måsarna spräcker dock idyllen med att släppa sin avföring en centimeter från mig och jag påminns om att det är en skitig punkspelning jag ska på. Första jag ser är finnarnas turnébuss där samtliga i APATHETICS sitter och dricker Varm & Kall. Tjötar lite och går sedan in och köper en NG. Älskar fan 128an. Någon gång senare börjar APATHETICS riva av låtar och det var skränigare än vad jag hade trott. Väldigt punkig post-punk kan man väl säga. Kunde dock allt höra en del SIOUXSIE & THE BANSHEES i bakgrunden. Riktigt bra men hade nog velat ha liiite mindre skrän just för det här bandet men gitarristen körde ibland sådana sjuka grejer att man trodde det var 1980 igen. Gött även med synth men synd att den inte allt...