måndag 23 september 2019

Valley Whispers (Skjul Fyra Sex): Actors & Lava Bangs

Efter att ha hoppat över kvällen med COPH NIA och FÅGELLE (på grund av att KOLLAPSE ställde in) i förmån för att gå på NICOLE ATKINS så kändes det ännu mer obligatoriskt att gå på Valley Whispers säsongsavslutning där Kanadensiska ACTORS och Göteborgs-bördiga LAVA BANGS skulle stå på scen. För mig var ACTORS en såpass ny bekantskap att jag inte lyssnat på mer än en låt i förväg och tänkt att det säkert kan bli röjigt live. Just ösigt blev det kanske inte men det var ändå väldigt tydligt att dom framförde det dom gjorde med hjärta. Många av melodierna kändes som lyfta från THE CURES poppigare era. Skulle det här bandet spelat i slutet på 80-talet eller början på nittio så tror jag definitivt dom hade varit större än nu. Kompetent sång, snygga synthar och malande, enkla, basslingor. Trummor som vet exakt var dom ska hålla sig och gitarrgnissel blandat med slingor. På pappret låter det klockrent. Men tyvärr kändes det i slutändan inte särskilt eget och det som dom lånat från kändes oftare som 80-talets mer slätstrukna bitar. Det var liksom aldrig något vågat - något som tog ut svängarna - utan det körde helt enkelt efter new wave-recept rakt av. Fast så klart något mer raffinerat. Något i helheten fick mig att tänka på BRET ELLIS EASTON. Jag kan inte sätta fingret på vad. Kanske någon plastig nihilism som fanns i mitt egna sinneslag för kvällen. Eller att det kändes som att dom vore från LA. Men dom är som bäst när det låter som något som hade kunnat spela på Arvikafestivalen i början av 2000-talet. Något som man inte åkt dit för men som ändå visar sig vara ett fullgott mellanband att stanna kvar på innan man ser huvudakten. Som vanligt låter jag nog barskare än vad jag egentligen är. Det var absolut inte dåligt, men det var inte heller så jag jublade. Spelar dom någon mer gång och har ett lika bra förband som kommer jag inte tveka på att se dom igen.

Att jag har lättare att ta till mig gitarrbaserad rock-musik kanske inte direkt är ett markant avslöjande. Inte heller att jag gillar förbandet, som jag följt ett bra tag, borde komma som en överraskning. LAVA BANGS är ett sådant där band som man gång på gång återupptäcker och tänker att man är så fruktansvärt bortskämd med musikscenen i Göteborg. Och även om jag kan se LAVA BANGS "när som helst" så var det ändå kvällens största behållning. Redan i första låten är det fan gåshud på dom otroligt snygga stämmorna bas och gitarr emellan. Får fan dåndimpen av att lyssna på det igen. Något som för är lite synd är att det är lite för mycket musiker-flexande ibland. Vissa delar skulle må bättre av att hållas enklare istället för att fläska på alla finesser samtidigt. Men det är verkligen meningslöst att gnälla på. LAVA BANGS är fan en av Göteborgs stoltheter.

Inga kommentarer: