torsdag 28 juni 2018

Farsot: Desire and Her Drunks, Dirty Burger, The Guilt, The Gestures & Co Sonn

Det börjar med att gitarren maler ett enkelt, men ack så bra, tre-ackords-riff och efter några vändor hoppar bas och trummor på. Redan här är i alla fall jag, som man säger, "hooked". Det läggs på små överraskningar, eller finesser, i det som håller det intressant för den som eventuellt hade tappat intresset. DESIRE AND HER DRUNKS hade kunnat vara en trio, men den fjärde medlemmen körar, spelar tamburin, trummor, någon synth-slinga och allt det andra extra som behövs läggas på. Lite som den där sista kryddan som gör det perfekt, eller den sista potatisen som gör en sådär perfekt mätt.

Vet inte om det var för att mina förväntningar var lägre eller om DIRTY BURGER faktiskt var betydligt bättre nu än senast jag såg dom. Många nämner THE STOOGES som avstegrampen för deras musik, själv köper jag det inte riktigt. Det är rock'n'roll. Lite halv-skitig sådan. Det är möjligt att vokalisten försöker komma åt den där ibland lite nasala och uppkäftiga sångkvalitén som IGGY POP har men når inte riktigt dit. Om dom fortsätter åt "rätt" håll kommer jag säkert gilla dom om ytterligare 6-12 månader. Nu blev det mer en paus för vad som skulle bli en lång kväll.

Bara att skriva "galen disko-punk" får säkert vissa att direkt kolla in THE GUILT, medans andra ryggar tillbaka och hoppar till nästa band. Jag tillhör absolut den första kategorin även om jag inte hade en minsta aning om hur den här skånska duon lät innan dom stod på scen. Introduktionen kan lura en när det där väldigt enkla och avskalade trum- och synthbas-partiet rullar på. Men rätt snabbt välter det och det skriks och en ultra-distad gitarr maler kvint-ackord. Politiska, utan att tumma på det dansanta eller medryckande, hårdsynth-dängor med ruffig punk-gitarr. Mycket bra. Även om dom bara är två så har dom mer scennärvaro än vad som skulle rymmas i ett storband. Det finns knappt plats att andas. Träningskläderna är befogade.

Som vanligt hade jag inte en aning om vad jag skulle förvänta mig. THE GESTURES från Stockholm ryckte verkligen undan mattan för mig. Lite för sig själva också då dom redan i första låten spelade av en sträng. Lånar sedan två (!) gitarrer och i andra låten åker sladden ur. "För punk för det här stället" som frontpersonen uttryckte det. Ibland ser det ut som att trumslagaren, i inräkningarna, tänker "helvete, nu kommer det gå undan!!!". Det gillar jag. Att man liksom blir förvånad eller oroad av det man själv gör. Mestadels handlar det om snabb och jag-är-arg-på-morsan-skrikig 4-taktspunk (i olika, men ofta hetsiga, tempon) men det varvas även med lite tyngre/långsammare bitar. Tror inte jag kunde urskilja tillräckligt av något sångparti för att bilda mig en uppfattning om vilka teman dom berör. Någon överdriven positivism är jag dock tämligen säker på att det icke handlar om.

CO SONN, som fick bli det sista jag såg denna kvällen, gjorde en spelning som inte kändes som deras bästa. Vilket förklarar varför dom efteråt bad mig att inte lägga upp videon. Ser oavsett fram emot nästa gig, för det är riktigt bra trots att potentialen inte riktigt sken igenom ikväll. Lite som WAVVES fast bra eller ett dummare THEE OH SEES. Sista bandet, LÜT, hann jag inte se då allt skjutits fram och dragit ut på tiden. Avslutningsvis vill jag bara ställa mig frågande till att om detta var festen för FARSOTS ettårs-jubileum så undrar jag hur dom ska bräcka det nästa år? Kan dom boka bättre band? Kan det bli ännu bättre stämning? Kan det grillas ännu mer kôrv? Det återstår väl att se om ännu ett år. Det här var rakt igenom grymt djävla bra. Återigen säger jag "Grattis FARSOT!" samtidigt som jag egentligen hellre vill säga "tack!".

Inga kommentarer: