Koloni: Jason Urick, Tired Tape Machine & Ecstatic Sunshine

Jag hatar elitismen på Haket (som jag lurades till innan Koloni). Som min beställning sa jag att jag antar att det inte finns något som en "stor stark" på det här stället men vill helt enkelt ha det billigaste och fulaste som man blir mest full utav. Det dom (ja, dom, jag fick helt plötsligt TVÅ bartenders till skillnad från NOLL som man brukar) reagerade på var "en stor stark" vilket enligt dom var analogt med att beställa "en mat". Höll förstås inte med men hade i min fylla inget att komma tillbaka med. I efterhand känner jag väl att det vore närmre att likna "en stor stark" med "dagens rätt" i så fall. Blev ju helt klart ingen öl där men en skvätt sprit på toaletten istället. Önskar att jag insett att jag borde öppnat en öl ur väskan och blivit utslängd. Jag kommer ju inte gå dit igen oavsett. Det jag vill komma fram till är nog att jag älskar att kunna beställa "EN ÖÖÖÖL" och veta vad jag får.

Först ut var Jason Urick, en lite småtjock, gråhårig och skäggbeväxt medelålders man bakom en laptop. Mer än så behövs det nog inte skrivas för att fatta att det var goa grejer. Långa låtar som nästan kändes som mantran. Älskar det demonstrativa med att fälla ner laptopen för att visa att "nu är spelningen faktiskt slut".



Förutom att Jason var först så minns jag inte riktigt spelordningen, men chansar på att det var Tired Tape Machine som gick på som andra nummer. Det kändes lika skogsmysigt som Myspace lovade och jag ångrar nu ännu mer att jag inte sett Hälsningar från Skogen.







Gillade verkligen den svart-vita videon av en rökande dam som Ecstatic Sunshine projicerade bakom sig. Väldigt vackert och jag tittade nog på den mer än på vad Matthew Papich höll på, även om han på något vis påminde mig om Thurston Moore. Säkert bara för att han var rödlätt.

Överlag väldigt snäll och inte så överraskande musik, men jag gillade det. Det kändes som en bra kväll. Kände mig fortfarande bakis två dagar senare.