NEVER UNDERSTAND

Lite dåliga anknytningar med lokaltrafiken slutade i en snabb spurt den sista biten för att hinna in strax innan RARING spelat klart sin första låt. Trots den ganska lilla missen så känns det i efterhand som att ha missat på tok för mycket. För i den här live-varianten av deras musik är det alldeles briljant pop med exakt rätt mängd skrän. Det där uppskruvade som man alltid hoppas på när man ser ett band live för första gången. Förutom riff med extremt bra rytmik kan man långt där bak även skönja vibbar av Television-gitarr. Men det är något mer tydligt på det inspelade. Som i sin tur nästan känns som ett annat band. Referenser som rör både Piteå, Göteborg och ens insida. Av någon anledning känns det extra fint när det finns beröringspunkter från både norra och södra Sverige. Förutom dom helt magiska låtarna (nej, jag kommer inte sluta hylla RARING) så bjöds det även på rock-akrobatik av rang. Fullkomligt älskade allt. Kan inte sluta lyssna på det men tvingar mig själv till att stänga...

Det skulle gå att använda ett enda ord för att sammanfatta SUN BATHER och det är "bakgrundsrock". Ibland kom det in riktigt bra riff som drog upp mitt smil upp till örsnibbarna, men varje gång försvann det nästan lika snabbt som det uppstod och leendet vändes upp-och-ned. Det där typiska jag ofta gnäller på att inte förvalta dom bra bitarna på rätt sätt. Öppningslåten har visserligen ett gött riff, och ibland behöver man inte mer än ETT bra riff, som upprepas ad idiotum och där har jag egentligen inte mycket att klaga på. Det känns gött och nästan som en somrig fylla. En stadig fyrtakt och ett riff med accentueringar på rätt ställen. Men efter det så händer inte särskilt mycket mer som rycker med mig. Det känns till och med som att deras låtar är för långa eller bara för tråkiga. Men det är nog perfekt musik när man känner sig tillräckligt dum i huvudet. Uppenbarligen gjorde jag inte det den här kvällen utan gick till och med från spelningen långt innan den var över. Mötte ...

Direkt när COCAINE PISS slår ut sista ackordet våningen under springs det upp till Musikens Hus där KING DUDE kommit in i mitten av första låten. Rätt snabbt märker jag av den relativt högljudda publiken men tänker att det säkert lugnar ner sig så snart konserten kommit igång lite mer. Att det är den initiala upprymdheten och dom sista orden i konversationer som måste yttras. Detta är något som tyvärr inte besannas utan det blir snarare värre där det närmast utbryter en brottningsmatch precis framför mig och några vid ett bord plockar snabbt undan flaskorna från det överfyllda bordet så att dessa 40-plussare inte ska välta ut dom över hela golvet. KING DUDE börjar bli märkbart upprörd. Den stojiga stämningen irriterar till slut frontpersonen till en sådan grad att minst ett "shut the fuck up" sägs i mikrofonen. Stämningen var alltså inte på top varken på eller nedanför scen. Jag hör ju själv till den typen som gärna tittar och lyssnar ganska koncentrerat på en spelning, prata...

Själva upplägget med som CHEROKEE DEATH CATS känns som något som jag givet skulle gilla. Enkel trummaskin, två gitarrer och kaxig sång och lite synth. I den bästa av världar påminner det något om SONIC YOUTHS punkigare stunder eller kanske BIKNI KILL. Dessvärre når det aldrig så långt. Egentligen faller det platt ganska långt från mållinjen om jag ska vara ärlig. Sången är det visserligen inget fel på - det är till och med riktigt bra. Ena gitarren har riktigt distat och basigt ljud...men det är också allt den har. Det känns som att dom riktigt goa riffen inte förvaltas tillräckligt eller kanske inte helt kommer igång. Att det stannat vid att ordna ett tufft ljud. Jag blir snabbt trött eftersom allt känns extremt repetitivt. Samma formel gång på gång. Men med det sagt så tänker jag att om man gillar en låt gillar man säkerligen alla. Hoppas på att få se dom igen och att dom då motbevisar mig; att det bara var jag som hade en dålig dag. Mellanbandet var så uselt att jag inte klarade a...

Hade det inte varit för den nya, och alldeles strålande, skivan så vet jag inte om jag hade gått om det hände annat samma kväll. Det hade på något vis känts lite slentrianmässigt. Det har varit så mycket VÅNNA INGET och efter ett tag blir man mätt - hur bra det än må vara. Men just på grund av nya skivan kändes det som att det var något man absolut inte skulle få missa. Två datum i Göteborg och jag tror båda blev helt slutsålda. Med god anledning, för det här är VÅNNA i sitt totala esse. Det har alltid varit riktigt bra, men det här var något utöver det vanliga. Det är gåshud, rysningar och dunkande hjärta. Hade jag inte hållt i en kamera hade även näven varit i luften, men det var den säkert någon gång ändå - för det är omöjligt att inte känna något. Hypen kring nya plattan, 'Utopi', har nästan varit lite jobbig; synts överallt och varit något för påträngande. Men jag tycker visserligen att den förtjänar det. Ibland är det till och med lite som att det hamnat i ett mellanland...