NEVER UNDERSTAND

En djävligt bra kväll.

Den här gången var de långt bättre än senast jag såg dom (på Way Out West alltså) och nog fanken av de bättre spelningarna med dom. Trots avsaknaden av Rachel. När jag frågade vad som hänt så fick jag det korta svaret att hon slutat. När jag kommit hem och luskade i det lite visade det sig att dom hamnat i något sorts gräl och hon lämnat dom. Resten utav Sleepy Sun (eller deras PR-firma) verkar inte vilja lämna något svar på hennes anklagelser. Djävligt lustigt. Sleepy Sun gör helt klart en förlust utan Rachel, som ger en bra kontrast till Brett, och frågan är om jag kommer se dom fler gånger efter det här. Fever var en sämre platta än debuten och om inte nästa har lite mer schwung så ser det ju mörkt ut. Efter spelningen spelade dom Military Madness utav Graham Nash och jag proklamerade att det var världens bästa låt. Flera gånger. Här började nog folk förstå hur djävla fnö jag var. På det så tvärt-om-biktade (det var länge sedan jag syndade...) mig för Robin. Det var rätt kul. Sedan...

Göteborgs TNKBX överraskade inte genom att vara dåliga. Djävligt tråkig "black metal" som i ärlighetens namn stundtals påminde mig mer om screamo. Hade hoppet uppe på att dom likmålat sig med spritpennor, då hade jag kanske börjat gilla det en aning, men såklart hade dom inte det (om den nu inte var vattenlöslig). Har en viss rädsla för att Trapped in a Loop ska låta på skivan så som det lät live denna gången; outmanande, slätt och avsaknaden av ett visst kaos. Visserligen kommer jag ändå försöka köpa den tillslut fast vid ett tillfälle då det faktiskt går att frakta skivan från stället och hem (när det är mindre snö och fylla inblandad alltså). På något sätt känns det tryggt att dom inte konstant håller samma form, men ändå är det förstås tråkigt att pricka in en av de tamare spelningarna när man vet att dom kan vara riktigt bra. Sist ut var förstås var såklart jänkarna i Screaming Females som, tvärtemot tankelådan, överraskade genom att vara tråkiga som fan. Först v...

Hade visst missat en mapp med live-videor i allt uppladdande och annat stök jag hållt på med och det pedanten i mig blir irriterad på att det nu inte hamnar i kronologisk ordning. Hur som helst är det här från Paramount DIY i Roskilde. Trängas i en bil hela vägen från Göteborg ner (och upp igen). Upptäcka att festivalen är mindre än vad man trott. Supa ner sig och sedan få reda på att dom inte alls hade toppar med mer att låna ut osv (fast det löstes ju tack vara A33, tack!). Kul att stöta på ett par bekanta ansikten från Göteborg också. Både Symptom och Avfart 33 var djävligt bra. Onekligen höjdpunkterna på festivalen vad det gällde band. Det var så länge sedan och jag har varken anteckningar i huvudet eller i fysiskt format om vad som hände förutom att jag gjorde bort mig. Vilket förstås är lustigt, men jag orkar inte plottra ner det nu. Det får räcka med videorna och det här svamlet. Hej då bloggen!

Började med något akustiskt band med en tjej på skönsång. Tyckte det var pinsamt tråkigt. Alldeles för slipat. Dom var för duktiga för att jag skulle hitta någon riktig känsla i det. Vissa delar av musiken var dock intressanta, men jag orkade knappt sitta kvar. Tur för bandet att det var så kallt utomhus så man ändå var tvungen att stanna kvar inne. Hur som helst var det inte min kopp thé, så de som gillar den typen av musik tycker väl det är bra för jag kan inte gå och påstå att de är utan någon skicklighet. Det kommer säkert en dag då jag sitter med en The Preacher & The Bear-skiva i handen och får ta tillbaka det här. Massa tack till Gretard som var snäll och ställde upp med att filma! Aggrenation gjorde nog sin bästa spelning hittills, fast behöver nog fan röra lite mer på sig på scenen. Speciellt den där långhåriga djävla hippien (ta och klipp dig för fan). Men det lät rätt tight i alla fall och det känns som att bandet tagit sig en bit från senaste Göteborgs-spelningen (då ...

Eftersom Aggrenations Trollhätte-spelning blev inställd tänkte jag från början egentligen passa på att se Melt Banana (med flera) på Kolonis mini-festival i Kungälv. Passa på att stödja sin favoritarrangör och så vidare. Sedan slog förstås tröttheten till och jag tänkte att jag bara skulle åka in till Göteborg för att repa och sedan ta bussen/tåget hem vid åtta-snåret. Självklart missade jag bussen och kände inte riktigt för att vänta in nästa. Det resulterade förstås i att jag hakade på Jonte och Andreas till Truckstop Alaska för att bevittna sista dagen av deras oktoberfest. Slank ner en herrans massa öl (400kr på bara inträde och öl) och jag var helt väck långt innan kvällen blivit särskilt gammal. Kom dit i mitten utav första bandets ( Beast ) spelning och det var långt ifrån min kopp thé vad det gäller hårdrock men tyckte det var djävligt roligt att kolla på tack vare nivån av berusning och alla stereotypa hårdrocksgrejer. Största behållningen var, utan tvekan och utan att förvåna...

Torsdagen spenderades mycket på att åka fram och tillbaka för att fixa biljett efter att jag blivit blåst av en internetförsäljare för mycket. När det äntligen var löst var det bara att ta sig till Sticky för att vänta in att dom skulle öppna Top Floor så man kunde döna in och "missa" Harlem och sedan kolla på Sleepy Sun . Är mycket för att se band live, men Harlem lockade mig verkligen inte från min sittplats. Skulle jag gått någonstans hade jag gått ut istället. Inte för att jag hade större förhoppningar, men varför spelade dom sådan skit på Sticky? Höll inte alls samma tema som resten av festivalen. Dessutom märkte Simon att låtarna upprepades flera gånger under kvällen. Som om de satt på en dålig blandskiva på repeat & shuffle. Det hade varit pinsamt om det inte vore just Sticky Fingers... Sleepy gjorde nog den sämsta spelningen jag sett med dom men det betyder inte att det var dåligt. Har inte så möe att skriva om det, speciellt inte såhär flera månader i efterhand....

Hade i förväg tjuvkikat på ett par setlists från tidigare spelningar på den här turnén och blev rätt nöjd av att läsa hur många, fruktansvärt bra, gamla låtar de tänkt köra. Utan tvekan värt de ~700 kr det kostade med resa, biljett och dricka. Nu minns jag inte vilken låt som var först ut, men Nivek Ogre hasade sig upp på scenen med hjälp av en rollator. Vita ytor överallt som det projicerades videor på. Allt var sjukt snyggt. En total upplevelse. Mina färdigheter i att skriva är inte tillräckliga för att jag ska orka beskriva spektaklet Skinny Puppy. Är fortfarande sliten från festivalen och gårdagens spelning. Tyckte de nya låtarna hade tagit någon slags influens från electro och trance, saker som jag förstås inte gillar, fast gjorde det bättre. Som om de på något sätt läxade upp artister ur de genrerna. Kort sagt en av de bästa konserterna i mitt liv. Ett set där gamla hits är i majoritet blandat med de bästa låtarna från senaste 2-3 skivorna går inte fel, speciellt inte med deras s...

Resan från Göteborg till Stockholm blev nykter då vi inte hade tid för pissepauser (som hade krävts om man skulle hiva i sig öl efter öl) och väl framme, precis i tid, var de flesta för sega för att börja dricka. Något som löstes efter någon timmas halv-sömn på färjans golv. Lonkero-kopior, fiskshot och mintu vevades runt i hederlig fyllemanér och man varvade sina klunkningar med små tupplurar. Någon köpte vansinnigt dyr sallad, andra sjöng karaoke och jag åt mina medhavda baguetter som verkligen var en räddning på resan. Väl i land och på väg mot festivalen blir vi, och bilen bakom oss, med om en smitningskrock av en idiotförare som svänger in framför oss, tvärnitar och gasar iväg fort som attan. Vi tappar bort bilen framför oss (som visste vägen) och vi stannar vid en mack och ringer polisen för att polisanmäla skiten så Bandarn' skulle kunna få sin bil reparerad på försäkringen. Självklart var det till ingen nytta då finska länsman inte kunde engelska och inte förstod att det va...

Fallens Dagar är det årliga tillfället då allsköns fylle-idioter samlar sig i Trollhättan och super dyr ful-öl i äckliga öl-tält och skrålar med när någon trubadur kör covers. Die Mauer. Efter helgen är slut brukar det ligga soppåsar lite varstans, ölmuggar, konfetti och lott-stumpar nerlusade över hela gatorna. Inte det vackra Trollhättan alla brukar prata om. Problemet är att det oftast dyker upp ett band man vill se. Den här gången Freddie Wadling. Att tältet enbart hade något på 150 personer vid denna spelningen säger väl lite om det hela. Freddie i Trollhättan på gratis-spelning och ingen dyker upp. Inte ens folk från grannkommuner bemödar sig att ta sig hit då de med all säkerhet vet vilket svineri (fel sorts svineri bör väl tilläggas) som begås.

Var djävligt peppad på att gå på Blitz för första gången på säkert 2 år. Fan vad stelt det kändes när jag kom in...och scenen var borta...och öl-försäljningen också. Det kändes inte alls bra och jag satt och surade ett tag tills jag tog mig i kragen och gick över gatan för att döna en bärs. Slank ner fort som attan eftersom klockan redan var långt över tiden då första bandet skulle på. Smet ut och in igen men inget band. Förstås resulterade det i ännu en sväng över gatan och en snabbt drucken bärs. Sedan vågade jag inte gå tillbaka till ölhaket igen pga risken att missa något. Dock väntade jag säkert 20 minuter eller något. Hade lätt hunnit 2 bärs till. Undrar vad dom på ölhaket tänkte om mig egentligen. Måste sett rätt lustigt ut att gå in och halsa öl och ut igen. Hur som helst... Strike a Match delade först ut text-blad till låtarna dom skulle spela och sedan körde dom igång. Inte helt min kopp thé men underhållande. Klyschiga texter (som alltid) men funkade bättre när dom sjöngs. P...

Det är sällan jag går igång på kängband i dessa tider, men Leda överraskade stort! Skönt att slippa macho-attityden som många i stilen verkar ha också. Folk har snackar så djävla mycket om t.ex. Giftgasattack (som jag tycker är djävligt tråkiga) i flera år, jag tycker Leda gott kan ta över den hypen. Det är lätt Göteborgs bästa kängband. Snuskigt bra men det fångas inte riktigt i klippen då trummorna verkar ta över ljudbilden. Dom satte i alla fall ribban ganska högt för dagens spelning... Lars Adaktusson hoppade väl ungefär på samma höjd som tidigare nämnda Leda men lutar på något vis mer åt 80-tals hardcore, med svensk sång, men med lite glimten i ögat. Dom hade dessutom en tavla med ett porträtt utav Adaktusson på scenen. Har flera gånger varit inne på Ursus myspace-sida och lyssnat. Varje gång tyckt det börjat stabilt men så bryts det alltid ner med någon solo eller ackordbyte som får det att låta snällt eller tralligt. Alltså hade jag inte så värst höga förväntningar på dom men ...

Gotisk innergård med sXe-servering med korvbröd (med korv gjord av kött alltså)? Bisarra djävla sepe-edgare från Frankrike...Men djävligt bra spelning. Bättre än på festivalen eftersom det inte var någon stor scen och det kändes som att dom gjorde bättre ifrån sig också. Sista spelningen på turnén och allt. Måste känts skönt att äntligen slippa allt kringflackande och bara döna på allt man har på sista destinationen. Spelade även längre än på festivalen, men det kan även varit regnet, som började halv-vägs in i spelningen, som gjorde att kändes lite längre än när man stod i solen och drack rom och cola. Önskar jag hade haft mer plats på minneskortet att spela in, men hade, efter det här, fyllt 11 Gb med film och foton. Efteråt var det öl med, min Couch Surfing-host, John David på något socialisthak och efter det på ett djävligt sunkigt punk-/psychobillyställe som hade den skönaste soffan jag nog någonsin suttit i. På vandringen hemåt efter all öl frågade jag fan kycklingen som fanns öv...

Jag vet med säkerhet ett par stycken som kommer tycka det här är dåligt, men det rör inte mig, och med stor sannolikhet inte Sandra heller, i ryggen. Det här är skitbra och nog det enda bra som kommit ut ur Trollhättan. Spelade i ungdomens dagar i, det långt nedlagda hårdprogg-bandet, Markus med Skägget som släppte ett par demos på CD-r. Det här är förstås bättre och har flyttat sig en bra bit från det tidigare. Så som man gör när man får ett par fler år på nacken. Fast självklart känner man ändå igen det och fantiserar man ihop ett uppbackande band hade det nog ändå inte landat så långt ifrån. Fast ambitionen verkar vara att köra på egen hand den här gången, och det är nog det som kommer fungera bäst.

Real Estates park-spelning var något jag peppade otroligt mycket på redan någon månad innan och trodde det skulle bli årets bästa Primavera Sound-spelning. Sjukt bra och inte långt ifrån, men på min topplista i slutet av det här inlägget kan man ju se hur det gick. Dum Dum Girls var djävligt dåliga men öppnade, enligt John, med en GG Allin-cover vilket känns som att dom vann lite cred på ändå. Jag har dock ingen koll alls på om det är sant eller inte då jag inte lyssnar på den djävla gubben. Efter det blev det ett djävla fylleslag som involverade bland annat palmklättring och fontän-moshande. Båda delarna stod John för. Och tillslut en top 5-lista över hela festivalens band. Tidens tand har ändrat lite på det. Under festivalen låg andraplatsen på första och vice versa. Top 5 overall 5. Thee Oh Sees 4. Shellac 3. Real Estate (söndag) 2. Comanechi 1. Scout Niblet Cuerpos får ett hedersomnämnande. Önskar jag hade sett hela spelningen men var som sagt sent ute. Vidare så vet jag fan inte v...

Efter mycket om och men blev det tillslut ändå av att jag och Mathias gick iväg till parken för att kolla på banden och det var helt klart rätt beslut. Första bandet vi såg för dagen, Circulatory System , överraskade mig med att faktiskt vara rätt bra. Jag hade skrivit upp det på min lista att se ifall det inte fanns andra alternativ men det var som sagt hyfsat bra. Bra band att starta den här dagen med. Något djävla skitband spelade efteråt, Smith Westerns kanske det var, och vi drog iväg för att hitta baguette, tomat och öl i någon liten kvartersbutik. När vi kom fram hade Thee Oh Sees nog redan börjat och det var sjuuukt bra. Djävligt jobbigt att få en så dålig plats bara och det sänkte det lite att inte kunna vara mitt i smeten. Får helt enkelt se till att se dom igen, fast det kommer aldrig bli samma stämning som det är i den där palm- och sandtäckta parken. Ganglians passade såklart bättre i parken. Alla band gör det. Heil parken! Om det något år blir för dyrt med själva festiva...

Var ohyggligt bakis och trött den här morgonen och det resulterade i att när jag stigit upp ur sängen gick jag ut till vardagsrummet och lade mig i soffan och sov istället. Det slutade i att jag missade hela Cuerpos spelning förutom 2 låtar. Rätt surt eftersom jag peppat rätt hårt på det efter att ha lyssnat på deras myspace. Någon slags gamla skolans gåffig post-punk. Spaniens Makthaverskan? Näää, ha ha. Fett bra var det lilla jag hörde och jag ser fram emot demon som jag tror skulle komma ut i september/oktober om allt går som beräknat. Scout Niblett . Det känns ju alldeles för simpelt av mig att referera till detta men det får gå. Det är ju inte så att någon läser min djävla blog ändå. Tycker det stundtals känns väldigt PJ Harvey utan att plagiera. Med andra ord är det ruggigt bra. Svajigheten beror inte på filmarens nivå utav nykterhet. Strax efter Niblett slutat sitt set var det bara att traska vidare till Ganglians som skulle köra sin första spelning för festivalen (det skulle ...

Att skriva ihop det här är ju en djävla pärs. Så mycket har hänt mellan festivalen och nu att mycket gått förlorat. Dock är ju behållningen alla videos, och det blir det rätt gott om... Onsdagen spenderades i princip på Manchester bar. Djävla massa finnar där, precis som förra året. Dock orkade jag inte tjöta med dom. Sista drickan innan hemgång blev en rom & cola. Romen i ett glas och colan bredvid. Antagligen för att det inte fick plats någon cola i glaset. Kanske ett klantigt val i och med att jag tappade bort mig fastän jag var på rätt gata som vi bodde på...Tillslut hittade jag förstås hem ändå och ringde Mathias som kom ner och öppnade eftersom vi bara hade en nyckel på fyra pers. Kônstigt. Nästa dag började, som alla andra, men baksmälla och slitenhet. Blåsor hade man redan fått också. Tror jag dönade igenom en del av Ripping Thrash / Hell and Damnation-splitzinet innan vi drog mot festivalen. Hakade även på till fotbolls-stadion med grabbarna. Har ju inget direkt fotbolls...

Rätt konstig spelordning. Turpa Kiini borde börjat, följt av oss och sist Cashcrops . Istället blev det omvänd ordning. Tycker nästan spelställen borde börja tillämpa någon slags spelordnings-fascism så band slipper komma överens och bara ta platsen dom blir tilldelade. Har inte lyckats ta mig till en Cashcrops-spelning tidigare och det var såklart ännu bättre än vad jag väntat mig. Go crust med härliga doom-partier. Jag gillar't. Har inte stått på en scen sen 2007 och då spelade jag bas. Att ha gått över till gitarr och dessutom repat in låtarna på typ 4 rep känns bra, men det har gått så djävla fort från rep till spelning och allt att jag knappt hunnit reagera. Blev inget med att åka bil till Göteborg så förstärkarförflyttningen fick lösas med en magasinkärra. Känns djävligt att ha en så stor, tung och otymplig djävla topp. Eller i alla fall när man ska transportera den mellan städer. Helvete. Låter ju helt värdelöst att köpa en ny, mindre, bara för att kunna ta med sig lättare ...

Hoppat in i ett kängband (med mycket metal-inslag). Känns nästan lite underligt men samtidigt djävligt pepp! Är ju ett kul gäng att spela med och det ligger ju inte allt för långt från vad jag lyssnar på. Började i alla fall kvällen i repan med några öl och försökte harva igenom låtarna. Känns rätt gött att i stort sett sätta dom efter att bara repat med dom två gånger. Lär väl bli så att jag är med och spelar med dom på Egalia den 7:e maj. Pepp pepp. Efteråt var det ju bara traska iväg till Trucken. Fastän jag klev in ganska tidigt blev jag rätt förvånad över att det var så djävla tomt och det ramlade inte heller in särskilt många fler under kvällen. Antar att det var Koloni som konkurrerade ut Shake, Rattle & Roll den här kvällen, och det förstår jag verkligen. Verkade ju inte vara en dålig line-up alls där borta. Men eftersom Weary Nous i mitt tycke är ett av de bästa nutida Göteborgsbanden (tillsammans med typ Lust For Youth , Yo Amoeba! och Uran ) kändes det rätt tvunget a...

Golvet gungade. Peppen på Herätys var enorm. När dom väl började spela sjönk den som en sten. Jag hatar ljudet på stora scenen på Truckstop Alaska. Det är fan kass nästan varenda gång, fixa! Sa nog flera gånger att Kvoteringen var bättre den kvällen, fast det var för att jag var sur. Skit-truck. Det var fan roligare att äta hamas-rulle än att kolla på banden där. Det var nästan mer underhållande när en bond-rasist försökte provocera fram ett bråk på vägen bort från Truckan. En ursjö av platta sexistiska & rasistiska kommentarer. Att det inte kom något homo-hat ur honom förvånade mig. Eller så minns jag det bara inte. Det kändes inte ens som att han försökte. Det tamaste var nog när han tyckte att min "gympa-påse" var ful och att det var konstigt att jag hade en eftersom "[jag] säkert inte ens går på gymnastik-lektionerna". Är det så bråk startar nu för tiden, med kommentarer angående tyg-kassar? Tillslut när han utbrast att han skulle gå hem så sa jag "Fa...

I brist på bättre saker för mig tog jag min ölkasse till Kungsparken och satt i solen vid kanalen för mig själv med min fylla. Efter ett tag kom en omtänksam snubbe(Oscar) fram och frågade hur jag mådde. Jag fick nästan övertala honom att jag faktiskt var glad och det inte var så farligt att sitta själv. Dock var det svårt att säga nej till att följa med bort till hans gäng, så det var bara att plocka ihop mitt pick och pack och slå mig ned. Trevliga kids och jag hade kul trots Prodigy, Nirvana och "Nintendo-core". Det var nästan så det till och med förhöjde stämningen. Parkhäng, på det här sättet, var länge sedan. Passade bra då jag tänkt tillbaka mycket på ungdomens dagar det senaste. Djävligt kallt efter ett tag dock. Var nästan så att jag frågade om man kunde hänka på till husfesten istället för att gå på Nef. Dock sansade jag mig förstås. På stället tjôtade jag med en nyinflyttad skåning som jag tror hette Simon. Darkthrone-tischa går alltid hem. Dock kan jag verkligen i...