Festival Radikal: Fattig Tjej
Började dagen med att, med Greta, se andra filmen för det här årets filmfestival i Göteborg. Förstår inte hur det blev så dekadent att jag drack öl varje dag i en vecka istället för att gå på filmer. Visserligen värt på sitt sätt, men ändå dålig timing för en fyllevecka. Hade ju varit gött att se lite film på bio, så som det var planerat. Förstår heller inte gnället över att det skulle varit sämre filmer i år än tidigare. Tyckte det fanns mycket som verkade intressant och vill nog minnas samma gnäll från förra året. Onödigt. Såg 'At Ellen's Age' som fram till en tredjedel eller till mitten var väldigt långsam (jag gillar långsam film, så min lilla hjärna hänger med i svängarna) och bra i sitt porträtterande av ensamheten hos en flygvärdinna som får en panikattack och får sparken, lämnar sin partner och står sedan utan hem och får förlita sig på främlingar och ödets nyck. När sedan djurrättsaktivisterna, som förstås är vansinnigt dåligt framställda, kom in i bilden ballade allt ur och jag ville att allt skulle ta slut illa kvickt.
Efteråt gjorde ju tomheten i magen och närheten till Kelly's inte valet svårt att gå dit för en pizza och ett par hundra öl. Självklart sprang man senare på Ida, Kicki, Signe, Peter och Mange som fick med en på Revolutionär Kommunistisk Ungdoms festival istället för det planerade Shake Rattle 'n Roll-besöket. Redan här, på vägen till spelningen, minns jag att jag var så full att jag började prata om Palme-mordet. Känns ju lagom moget. Den där feberyran för några veckor sedan har ju uppenbarligen satt sina spår.
Väl på spelningen fanns det såklart enbart 50cl burköl. Något som inte är en favorit hos mig. Blev förstås tvungen att tvinga i mig ett par och det är nog dom ölen jag skyller resten av kvällen på. Nedgången. Förfallet.
Kändes ju lite lustigt att strunta i resten av festivalens framträdanden, speciellt när det faktiskt fanns tid till att se det ösiga, klezmeraktiga, folkbandet som spelade innan Fattig Tjej skulle börja. Men äsch. Lite jobbigt att ens vara på en fritidsgård för unga kommunister.
Nåväl. Det som lockade var som sagt Fattig Tjej som skulle uppträda på den öppna scenen ackompanjerad av en pianospelare den här kvällen. Härligt burleskt sådär. Tyckte det var djävligt bra och det var ju tur att snefyllan inte kommit riktigt än. Tror dock det är svårt att uppskatta klippen om man inte var där. Tror även att folk i allmänhet har djävligt svårt för att hålla käften när någon framför något. Så djävla mycket brist på respekt. Det finns nog inget annat jag hatar mer än just människor. Djävla pack. Något som gör mig glad är vetskapen att alla någon dag kommer dö och det fruktansvärt ensamma och utan att ha åstadkommit något i sina liv. Fähundar.
Efteråt minns jag enbart att vakten bad oss att gå iväg från ingången om vi skulle röka, men jag minns inte att jag umgicks med någon som rökte. Efteråt ett vagt minne av ett besök på Jazzå för att få tag på Lio. En spårvagnsresa där jag tror jag träffar Johannes och jag vill så gärna minnas vad vi samtalade om. Säkert inget vettigt ändå. Mer undrar jag vart jag varit och snurrat egentligen. Sedan en efterfest som jag inte riktigt orkade med, låtönskningar som inte hördes och som byggde på sneheten än mer och en äcklig clementin. Dock var det faktiskt en väldigt bra kväll, men hjärnan ville inte riktigt vara på samma nivå och lade sig i soffan för att försöka sova istället. Ett stort förlåt till alla som hade olyckan att träffa mig den kvällen.
Efteråt gjorde ju tomheten i magen och närheten till Kelly's inte valet svårt att gå dit för en pizza och ett par hundra öl. Självklart sprang man senare på Ida, Kicki, Signe, Peter och Mange som fick med en på Revolutionär Kommunistisk Ungdoms festival istället för det planerade Shake Rattle 'n Roll-besöket. Redan här, på vägen till spelningen, minns jag att jag var så full att jag började prata om Palme-mordet. Känns ju lagom moget. Den där feberyran för några veckor sedan har ju uppenbarligen satt sina spår.
Väl på spelningen fanns det såklart enbart 50cl burköl. Något som inte är en favorit hos mig. Blev förstås tvungen att tvinga i mig ett par och det är nog dom ölen jag skyller resten av kvällen på. Nedgången. Förfallet.
Kändes ju lite lustigt att strunta i resten av festivalens framträdanden, speciellt när det faktiskt fanns tid till att se det ösiga, klezmeraktiga, folkbandet som spelade innan Fattig Tjej skulle börja. Men äsch. Lite jobbigt att ens vara på en fritidsgård för unga kommunister.
Nåväl. Det som lockade var som sagt Fattig Tjej som skulle uppträda på den öppna scenen ackompanjerad av en pianospelare den här kvällen. Härligt burleskt sådär. Tyckte det var djävligt bra och det var ju tur att snefyllan inte kommit riktigt än. Tror dock det är svårt att uppskatta klippen om man inte var där. Tror även att folk i allmänhet har djävligt svårt för att hålla käften när någon framför något. Så djävla mycket brist på respekt. Det finns nog inget annat jag hatar mer än just människor. Djävla pack. Något som gör mig glad är vetskapen att alla någon dag kommer dö och det fruktansvärt ensamma och utan att ha åstadkommit något i sina liv. Fähundar.
Efteråt minns jag enbart att vakten bad oss att gå iväg från ingången om vi skulle röka, men jag minns inte att jag umgicks med någon som rökte. Efteråt ett vagt minne av ett besök på Jazzå för att få tag på Lio. En spårvagnsresa där jag tror jag träffar Johannes och jag vill så gärna minnas vad vi samtalade om. Säkert inget vettigt ändå. Mer undrar jag vart jag varit och snurrat egentligen. Sedan en efterfest som jag inte riktigt orkade med, låtönskningar som inte hördes och som byggde på sneheten än mer och en äcklig clementin. Dock var det faktiskt en väldigt bra kväll, men hjärnan ville inte riktigt vara på samma nivå och lade sig i soffan för att försöka sova istället. Ett stort förlåt till alla som hade olyckan att träffa mig den kvällen.
Kommentarer