Truckstop Alaska: Rhinosurgery, Lautstürmer & Aggrenation
Trodde inte jag skulle vara förmögen att ta mig till spelningen på grund utav en hel vecka lång feberyra som varade tills några dagar innan festen. Något som sänkte min matlust ytterligare och då även orken. Som tur var tog mitt immunförsvar sig i kragen och fixade upp skiten och det blev en av de bättre kvällarna på väldigt länge. Visserligen inte så mycket tack vare spelningen utan snarare festen och efterfesten och främst dagarna som följde i dess vaka.
Rätt trälig tvåtakts-punk som inte riktigt föll mig på läppen. Låter kanske som att jag tycker att man måste spela d-takt för att vara något att ha, men det är absolut inte så jag menar det. Tycker att Rhinosurgery i övrigt lät som ett vanligt käng-band men fumlade bort det bra dom har genom att inte mangla på. Äh, jag vet inte. Det bästa med det var att någon britt hade trott att det var en stödspelning för en noshörnings-operation tack vare bandnamnet. Underbart.
Minns inte så mycket vad jag tyckte om vad Lautstürmer bjöd på. Antagligen kände jag likadant som på skivan, att det är ett helt ok band men inget som direkt sticker ut. Inget att hylla men inte något att direkt gnälla på heller. Anar att jag såg några låtar och sedan ägnade mer tid åt min bäste vän ölen.
Förvånade mig lite att Göteborgs-bandet Aggrenation skulle spela sist när det var två utbölingsband och ett utav dom dessutom var det tidigare Lautstürmer som jag sällan hör någon säga något ont om. Kort och gott kändes det som deras bästa spelning hittills. Smålustigt att ena gitarristens strängar gick redan i första låten och andra-gitarristens i den sista.
Visserligen var det värt det för att slippa göra det dagen efter, men lite jobbigt att på fyllan kånka iväg på gitarr och förstärkare till replokalen. Dagarna efter: Träningsvärk som fan i benen. Otränad kille. Kontenta: Sjukt ovärt att röra på sig. Sedan var det ju ändå tillbaka till Trucken för att med Benny styra upp det utlovade gaget som vi glömde ta. Medan Benny började gå mot de ansvariga så vek jag av till garderoben och tjatade till mig en snygg indie-slunga med Truckstop-tryck. Gött. Tänka på sig själv före bandet.
Sedan vankades det efterfest med så djävla fina människor och det höll ju på till morgonen. Upptäckte Moldy Peaches (hej, jag är sen), fick ett godkännande för att flytta till Göteborg och fick hänga med den finaste. Tror jag kapitulerade runt 8, mest för att det började bli lite segt att ta hand om en vän hela tiden (vilket visserligen var fruktansvärt roligt i etapper).
I övrigt tycker jag inte om att jag börjat censurera det jag skriver mer och mer. Fram med det raka igen. Helvete. Varför måste jag tänka på andra?
Rätt trälig tvåtakts-punk som inte riktigt föll mig på läppen. Låter kanske som att jag tycker att man måste spela d-takt för att vara något att ha, men det är absolut inte så jag menar det. Tycker att Rhinosurgery i övrigt lät som ett vanligt käng-band men fumlade bort det bra dom har genom att inte mangla på. Äh, jag vet inte. Det bästa med det var att någon britt hade trott att det var en stödspelning för en noshörnings-operation tack vare bandnamnet. Underbart.
Minns inte så mycket vad jag tyckte om vad Lautstürmer bjöd på. Antagligen kände jag likadant som på skivan, att det är ett helt ok band men inget som direkt sticker ut. Inget att hylla men inte något att direkt gnälla på heller. Anar att jag såg några låtar och sedan ägnade mer tid åt min bäste vän ölen.
Förvånade mig lite att Göteborgs-bandet Aggrenation skulle spela sist när det var två utbölingsband och ett utav dom dessutom var det tidigare Lautstürmer som jag sällan hör någon säga något ont om. Kort och gott kändes det som deras bästa spelning hittills. Smålustigt att ena gitarristens strängar gick redan i första låten och andra-gitarristens i den sista.
Visserligen var det värt det för att slippa göra det dagen efter, men lite jobbigt att på fyllan kånka iväg på gitarr och förstärkare till replokalen. Dagarna efter: Träningsvärk som fan i benen. Otränad kille. Kontenta: Sjukt ovärt att röra på sig. Sedan var det ju ändå tillbaka till Trucken för att med Benny styra upp det utlovade gaget som vi glömde ta. Medan Benny började gå mot de ansvariga så vek jag av till garderoben och tjatade till mig en snygg indie-slunga med Truckstop-tryck. Gött. Tänka på sig själv före bandet.
Sedan vankades det efterfest med så djävla fina människor och det höll ju på till morgonen. Upptäckte Moldy Peaches (hej, jag är sen), fick ett godkännande för att flytta till Göteborg och fick hänga med den finaste. Tror jag kapitulerade runt 8, mest för att det började bli lite segt att ta hand om en vän hela tiden (vilket visserligen var fruktansvärt roligt i etapper).
I övrigt tycker jag inte om att jag börjat censurera det jag skriver mer och mer. Fram med det raka igen. Helvete. Varför måste jag tänka på andra?
Kommentarer