Koloni: Lafidiki & K-X-P

SJUKT DJÄVLA TRÅKIGT LÅTSASOLJUD. Någon kallade det noise. Vart fan då? Dessutom satt majoriteten av publiken på golvet. Hade jag gjort det hade jag nog somnat. Det var på gränsen att jag gick från Gårdaskolan för att dricka öl och sura någon annanstans för att jag tyckte det var så vidrigt understimulerande musik han framförde. Aldrig mer Lafidiki. Tyckte fan det var jobbigt att man hörde det genom väggen trots att man inte behövde proppar under spelningen. Sänk tills du inte hörs alls nästa gång tack.


Vet inte om den dåliga stämningen gradvis försvann eller inte, men tur var väl att jag stannade för att se sista bandet, K-X-P, som rent kvalitetsmässigt kändes som totala motsatsen gentemot Lafidiki. Simpla, uppbyggande trummor. Stundtals stegrande takter. Enkel grotteko-sång med repeterade rader. Förstår verkligen jämförelserna med Spacemen 3 som jag kände vibbar av nästan hela tiden. Dock lite krautigare uppbyggnad och inte lika distat. Det var för djävla bra. Tycker det är väldigt synd att ha så dålig koll på finsk musik. Lär ju gömma sig en hel del guldkorn som dessa där.



Kommentarer

MÅNLJUD!!! sa…
Märkte aldrig när du stack, eller om du märkte att jag inte kunde slita mig från K-X-P. För mig slog det an en del dansmusiksträngar också, funderade på om det var något du skulle uppfatta som ett (litet, relativt) minus.
Jaha, jag stack så fort dom slutat eftersom jag skulle träffa en god vän över några öl på andra lång. Trodde inte du var kvar eftersom du sa att du skulle med sista bussen så jag kollade inte efter dig när jag skulle gå. Sori!

Tyckte inte det fanns några minus alls, apbra från början till slut. Första låten var dock bäst, och såklart åkte den inte in.

Populära inlägg i den här bloggen

128A: Bad Noids, Direct Youth & Vicious Irene

Död kanal / nyfödd kanal