Showdown (Musikens Hus): Priests & Beverly Kills

Mycket post-punk bygger, för min del, på bra basgångar. Just bra basgångar är som tur något som amerikanska PRIESTS har i överflöd. Sen att i princip alla i hela bandet känns som perfekta frontpersoner gör det inte sämre. Utagerande vokalister (dom växlar ett par gånger mellan att sitta på trumpallen och hålla i micken), kantig cowboy-gitarrist och basen som vi redan har hyllat. Det är genomgående både punkigt och halv-skevt. Sången sitter felfritt och trummorna driver på i bakgrunden. Det finns liksom inget dåligt med varken låtarna eller själva framträdandet. Kanske att allt sitter lite för bra. Att man vill ha lite famlande ovisshet och felsteg. Men för att få in ett litet gnäll så var det förstås synd att spelningen inföll med exakt samma hålltider som den grymma bokningen med AGRIMONIA och HEAVY BLEEDING på Abyss. Något som utan tvekan gjorde att flera som skulle gått till Musikens Hus uteblev. Men man kan inte få allt. Egentligen ska man som sagt vara glad att det finns så många spelningar (en vardag!) att man måste välja. Så jag säger förstås "Tack!" istället för "Fy!".

Ett vidare tack går självklart till förbandet BEVERLY KILLS som med stora kliv gått från klarhet till klarhet. Från att vara något oslipade för något år sedan till att nu vara ett av Göteborgs främsta indie-band som lätt hade passat in i Luxury-katalogen. Fast det var inte svårt att höra för ett tag sen att det skulle bli så heller. Men nu när den där vacklande trubbigheten är borta kan jag nästan sakna den. Men det är fan inget jag ska missunna dom. De få småsakerna jag någon gång tidigare påpekat är borta. Det som däremot kvarstår är drivet och att dom fått in sådan scenvana som dom har nu är inte så konstigt med tanke på att dom verkar spela minst varannan helg. Det medför så klart också att vissa tidigare felspel och missar inte längre uppstår. BEVERLY KILLS känns numer helt självklara. Indie-facklan har lämnats över och dom kommer säkerligen bära på den ett bra tag till.